【Upphovsrättsmeddelande】
Endast kommentarer i studiesyfte. Den här sidan är en studienotering/guide om originalskaparens verk. Alla rättigheter tillhör upphovsmannen. Vi laddar inte upp materialet igen och vi distribuerar det inte.
Om möjligt: titta på originalvideon på skaparnas kanal och stöd dem genom att prenumerera. Ett klick hjälper oss att fortsätta med tydligare steg-för-steg, bättre inspelning och fler praktiska tester. Du kan stödja via prenumerationsknappen nedan.
Om du är rättighetsinnehavare och vill att vi korrigerar, lägger till källhänvisning eller tar bort delar: kontakta oss via webbplatsens kontaktformulär så åtgärdar vi det skyndsamt.
Innehåll
Skillnaden mellan Complex Fill och Complex Turning
I Wilcom EmbroideryStudio är Complex Fill och Complex Fill with Rotation (Turning) nära släktingar – men de löser två olika problem i verklig produktion. När en digital fil går från skärm till maskin måste du tänka på hur tråden reflekterar ljus och hur tyget rör sig (push/pull).
- Välj Complex Fill (statisk) när objektet ska upplevas som en sammanhängande yta med en och samma stygnriktning (t.ex. en platt bakgrund eller en “matta” av tatami).
- Välj Complex Fill with Rotation (flytande/roterande) när objektet behöver rörelse och formföljande stygnvinklar – t.ex. kronblad, vattenflöden eller organiska former där riktningen ska “krama” konturen.
I videon lyfts verktygen fram som förstahandsval för oregelbundna, organiska och polygonala former – som pölar, moln och konturer som inte är enkla rektanglar.
Snabbtestet för att välja rätt: Titta på formen du ska digitalisera.
- Visuellt: Vill du att ytan ska se lugn och jämn ut, som ett enhetligt tatamifält? Välj Complex Fill.
- Visuellt: Vill du att stygnen ska följa kurvorna och “vrida sig” genom formen? Välj Rotation.
Proffstänk: Programmet kan räkna ut geometrin, men kvaliteten i sömmen styrs av fysik. Tyget kommer att dra och ge efter. Rotation/Turning fördelar draget över flera vinklar i en kurvig form, medan en enda vinkel kan koncentrera deformationen i en riktning.
Så digitaliserar du konturen: raka vs. böjda punkter
Steg 1 — Välj verktyg, fyllnadstyp och färg
- Klicka på Complex Filling-ikonen i vänstra verktygsfältet.
- I övre verktygsraden väljer du fyllnadstyp (i videon används Tatami, som ger tät och jämn täckning).
- Välj en tydlig färg i paletten längst ned så att du ser kontur och stygn tydligt under arbetet.
Kontrollpunkt (visuellt): Markören blir ett exakt hårkors i rutnätet – då är du redo att rita.
Steg 2 — Bygg konturen med vänsterklick vs. högerklick
Det här är grundtekniken som ger flyt i all Wilcom-digitalisering. Tänk: ”Vänster för linje, höger för rundning.”
- Vänsterklick skapar punkter som ger raka segment (skarpa hörn, tydliga bryt).
- Högerklick skapar punkter som ger böjda segment (mjuka bågar, organiska flöden).
- Varva vänster/höger för att följa en komplex kontur.
Kontrollpunkt (visuellt): Du ser en trådram/”wireframe”-kontur som kopplar ihop noderna medan du placerar dem.
Praktiskt tips (från videon): Om du råkar sätta en punkt fel – tryck BackSpace för att ta bort senaste noden och fortsätt direkt.
Avsluta objektet: automatisk stängning vs. manuell kontroll
Wilcom använder en sekvens av Enter-tryckningar för att bekräfta olika steg i objektets skapande. Du kan jobba snabbt (auto) eller mer styrt (manuellt).
Alternativ A — Automatisk stängning (snabbmetoden)
När du är klar med konturen:
- Försök inte klicka tillbaka på första punkten för att “knyta ihop” konturen.
- Tryck Enter tre gånger.
Vad som händer i praktiken:
- Programmet stänger formen, genererar fyllningen och sätter standard för stygnvinkel samt start-/slutpunkt.
Kontrollpunkt (visuellt): Objektet fylls direkt med stygn.
Alternativ B — Manuell stängning (för hål, vinklar och mer kontroll)
Vill du styra hål och stygnriktning redan vid skapandet:
- Tryck Enter en gång för att stänga objektet.
- Följ programmets prompt för att skapa hål (om du behöver).
- När du är klar med hål, bekräfta enligt prompten och gå vidare till att ange stygnvinkel genom att klicka punkt A och sedan punkt B (riktvektor).
Varför detta är användbart i produktion: När du vet exakt var du vill att objektet ska börja/sluta kan du planera klipp, hoppstygn och nästa objekt mer kontrollerat.
Notis om start/slut: “Nearest Connection”
Videon tar upp inställningen “Nearest Connection” i programalternativen.
- På (standard): Programmet placerar start/slut för att minimera avståndet till nästa objekt och optimera förflyttningar.
- Av: Du får större möjlighet att själv bestämma start-/slutpunkter vid skapandet.
Felsökning: Om programmet verkar “ignorera” din tänkta startpunkt, kontrollera om Nearest Connection styr placeringen.
Skapa hål och definiera stygnvinkel
Skapa hål under objektets skapande
Exempel: en donutform kräver ett hål.
- Tryck Enter en gång (konturen stängs).
- Digitalisera den interna formen (hålet) inne i huvudformen.
- Tryck Enter för att bekräfta hålet.
- Tryck Enter igen för att säga att du inte vill skapa fler hål.
- Klicka punkt A och sedan punkt B för att rita en linje som anger stygnvinkel.
Kontrollpunkt (visuellt): Du ser en linje genom objektet – den visar riktningen som tatamifyllningen kommer att följa.
Redigeringsläge sparar mest tid
Videon betonar att det du skapat kan korrigeras i efterhand: justera kontur, lägga till punkter och fintrimma stygnvinkel samt start-/slutpunkter i redigeringsläge.
Lägga till hål i efterhand (utan att göra om objektet)
Om du redan skapat objektet och sedan inser att du behöver ett hål:
- Markera objektet.
- Klicka på funktionen “Add Holes”.
- Digitalisera hålets form och tryck Enter när du är klar.
Åtgärda glipor med Overlap
Komplexa former får ofta motfyllning/counter-filling eftersom programmet delar upp fyllningen i segment för att undvika onödiga klipp och förflyttningar. I skarvarna mellan segment kan det uppstå glipor vid utsömnad.
Nyckelåtgärden: Overlap (programinställning)
Videons råd är tydligt:
- Ser du glipor där segment möts – öka Overlap i Object Properties.
- Praktisk startnivå: 3–5 rader (standard är 1 rad, men 3–5 är ofta tillräckligt för att täcka krympning/push-pull).
Kontrollpunkt: På skärmen ska segmenten “gå in i varandra” mer. Det är avsiktligt – det är det som gör att glipan inte syns när tyget rör sig under sömnad.
Varför Overlap fungerar (kort förklarat)
Skärmen visar en perfekt geometri. I maskinen drar stygnen i materialet och segmenten kan “krypa isär”. Overlap lägger extra rader i skarvområden så att täckningen finns kvar även när tyget rör sig.
Avancerade inställningar som nämns i videon
- Typical Angle (15°): en reserv-/fallback-vinkel som används om programmet inte kan återskapa de vinklar du anger.
- Run Allowance (t.ex. 0,17 mm): flyttar förflyttningslinjer en bit från kanten så att de inte riskerar att krypa utanför konturen vid ojämna kanter.
Förberedelser
Bra resultat är till stor del förarbete. Innan du börjar klicka: säkerställ att du kan arbeta konsekvent.
Förberedelsekontroller
- Tangentflöde: Ha koll på Enter-sekvenserna (x3 för snabb avslutning i Complex Fill; i Rotation-läget kan det krävas fler Enter-tryckningar vid automatisk genomgång enligt videon).
Checklista
- Verktyg: Rätt verktyg valt (Complex Fill eller Rotation/Turning).
- Fyllning: Tatami vald (om det är den täckning du behöver).
- Parametrar: Overlap planerad (börja ofta på 3 rader vid komplexa former).
- Arbetsflöde: Skapa snabbt → redigera noggrant → kontrollera resultatet.
Setup
Rekommenderat arbetsflöde (snabbt men kontrollerbart)
- Skapa grundformen: Använd snabb avslutning där det passar (Enter x3) för att få ut objekten.
- Finjustera i efterhand: Gå in i redigeringsläge och justera kontur, stygnvinkel och start/slut vid behov.
- Kontrollera logiken: Säkerställ att segmentmöten har tillräcklig Overlap om formen är uppdelad.
Operation
Steg-för-steg: Complex Fill (statisk)
- Välj Complex Fill.
- Välj Tatami.
- Rita konturen med vänster-/högerklick.
- Fel punkt? Tryck BackSpace.
- Avsluta: tryck Enter 3 gånger.
Förväntat resultat: En jämn, platt tatamiyta med en tydlig stygnriktning.
Steg-för-steg: Complex Fill with Rotation (Turning)
- Välj Complex Fill with Rotation.
- Rita konturen.
- Följ programmets promptar för hål, start/slut och riktvektorer (stygnvinklar).
- Avsluta med Enter enligt prompten. (I videon nämns att automatisk avslutning kan innebära att du trycker Enter 5 gånger om du hoppar över manuella val.)
Förväntat resultat: En fyllning där stygnen “svänger” och följer formen med flera vinklar.
Konvertera mellan verktygen
Videon visar att objekten kan konverteras mellan varandra:
- Markera ett Complex Fill-objekt → klicka Rotation/Turning-verktyget → Enter x2.
- Markera ett Rotation/Turning-objekt → klicka Complex-verktyget → Enter x1.
Felsökning
När resultatet inte blir som du tänkt: börja med det som syns i filen och gå vidare till inställningar.
| Symptom | Trolig orsak | Åtgärd att kontrollera |
|---|---|---|
| Glipor i skarvar mellan segment | Motfyllning/counter-filling i komplex form + push/pull. | Öka Overlap i Object Properties (ofta 3–5 rader). |
| Konturen blir “spikig”/konstig fyllning | Noder placerade olämpligt eller konturen korsar sig. | Gå till redigeringsläge och jämna ut konturen; kontrollera att du inte korsat linjen. |
| Du satte en punkt fel under ritning | Felklick. | Tryck BackSpace för att ta bort senaste noden. |
Resultat
När du behärskar skillnaden mellan Complex Fill och Rotation/Turning får du ett snabbare och mer förutsägbart arbetsflöde för komplexa former:
- Complex Fill: snabbt, stabilt, enhetlig riktning.
- Rotation/Turning: formföljande, flera vinklar, bättre visuellt flöde i organiska former.
Vill du minska variationen i verklig produktion kan rätt inspänningsmetod göra stor skillnad. Om du ofta broderar på svårhanterliga plagg kan magnetiska broderiramar vara ett alternativ som många använder för att hålla materialet jämnt utan att behöva dra i tyget. För repeterbar placering i serieproduktion kan en inspänningsstation för maskinbroderi hjälpa till att göra inspänningen mer konsekvent från plagg till plagg.