Den dolda 0,1 mm-förskjutningen: Test av SVG-import och DST-exportens noggrannhet i Pulse, Wilcom, Chroma och DesignShop

Experimentet: Testa vektornoggrannhet i 4 programvaror

Om du någon gång har digitaliserat en design som ser knivskarp ut på skärmen – men sedan ser helt annorlunda ut när maskinen syr – har du stött på det vi kan kalla en “spökförskjutning”. Det är skillnaden mellan skärmverklighet (matematisk perfektion) och maskinverklighet (faktiska nålnedslag).

Som digitaliserare jobbar du i gränslandet mellan form och teknik. Du “ritar” inte bara – du programmerar i praktiken en CNC-liknande rörelse där nålen ska träffa rätt punkt i textil i hög hastighet. När punkterna flyttas ens en bråkdel av en millimeter kan det synas i konturer, satinkanter och inpassning mellan fyllning och outline.

Det här testet återskapar Jeffs workflow: vi jämför hur fyra stora plattformar—Pulse DG16, Wilcom Embroidery Studio, Ricoma Chroma och Melco DesignShop—(1) tolkar vektornoder vid SVG-import och (2) hur exakt de exporterar till DST, mätt genom att importera tillbaka DST och kontrollera var nålnedslagen faktiskt hamnar.

Det här är inte akademiskt. I produktion kostar “osynliga” avrundningar pengar: extra provsömnader, kassation, ombrodyr, trådproblem och tid som försvinner i felsökning. En ren SVG garanterar inte att stygn blir lika rena.

I den här guiden går vi igenom hur du sätter en “ren baslinje”, testar importtolkning, och sedan verifierar exportens verkliga resultat. Vi pekar också på när det faktiskt är mjukvaran som flyttar koordinater – och när det är din textilhantering som skapar större avvikelser. För att minska mänskliga variationer i inspänning kan verktyg som en magnetisk broderiram vara relevant i ett senare steg.

Import av SVG: så hanterar Pulse, Wilcom och Chroma noder

För att kunna prata om noggrannhet måste vi börja med en standard. Testet startar med ett blocktypsnitt som konverteras till kurvor i CorelDRAW. Det blir vår “vektorbaslinje”—en form som definieras av noder (kontrollpunkter).

Målet här är nodhygien. En “smutsig” vektor med massor av onödiga noder gör att vilken stygnmotor som helst får mer att tolka, vilket kan ge ojämna satinkanter eller onödigt hackig rörelse. En “ren” vektor har precis så många noder som behövs för att beskriva formen.

Steg 1 — Bygg en ren SVG-baslinje (CorelDRAW)

Standard: Konvertera text till kurvor. Inspektera noderna. Visuell kontroll: Zooma in (t.ex. 400%). Linjerna ska upplevas som jämna och kontrollerade. Ser du “taggar”, knölar eller en tät klunga av punkter är vektorn inte optimal. Mål: En enda, ren SVG där varje nod fyller en funktion.

Steg 2 — Import i Pulse DG16 (Import Artwork)

Jeff använder funktionen Import Artwork i Pulse. Programmet visar röda punkter som markerar vektorpunkterna. Observation: De röda markeringarna i Pulse ligger exakt där CorelDRAW har sina kontrollpunkter. Pulse beter sig som en “trogen översättare” i just den här delen av testet. Mål: Ingen synlig avvikelse mellan importerade noder och källnoder.

Steg 3 — Import i Wilcom (via Corel-läge)

Wilcom Embroidery Studio använder ofta CorelDRAW-integrationen för att hantera SVG i praktiken. Det som händer i testet: Vid import via Corel-gränssnittet ser Jeff att Wilcom skapar extra noder, särskilt i kurvan på “e” och i delar av “t”. Varför det spelar roll: Extra noder skapar mikrosektorer. När stygnmotorn räknar satinkanter över många korta segment kan det ge mer “jitter” i kanten eller lokala densitetstoppar. Praktisk kontrollpunkt: Om du ser att en enkel kurva plötsligt består av många små segment efter import, gör en snabb nodstädning innan du digitaliserar vidare – särskilt om det är text i liten storlek.

Steg 4 — Import i Chroma (Open + node edit)

Chroma öppnar SVG direkt och klarar i testet konturerna relativt bra. Observation: Visuellt följer banan originalet, och nodantalet ser rimligt ut. Mål: En outline som går att jobba vidare med utan omedelbar manuell rekonstruktion.

Melco DesignShop: när importen havererar

Här ser vi ett tydligt fel-läge: skräp in, skräp ut.

Jeff försöker öppna samma baslinje-SVG i Melco DesignShop. Resultatet blir kraftigt förvrängt – kurvorna kollapsar och bokstäverna blir “geometriskt brus”.

Det är viktigt att skilja på två typer av problem:

1. Tolkningsfel: Programmet kan inte läsa Bezier-kurvorna korrekt (DesignShop i just detta test).
2. Översättnings-/exportfel: Programmet kan läsa kurvorna men flyttar koordinater vid export (kommer senare).

Direkt åtgärd: Om du ser den här typen av förvrängning på skärmen – stanna. Försök inte “rädda” det med stygnvinklar eller densitet. Byt vektorformat (t.ex. EPS/DXF) eller spåra om formen.

Varning: säkerhet. Kör aldrig en maskinfil som bygger på tydligt förvrängd artwork. “Spikar” och kollapsade former kan ge upprepade nålnedslag på samma punkt (piling) eller orimliga hopp. Det kan i värsta fall leda till nålavböjning och att nålen slår i stygnplåten. Använd skyddsglasögon vid test av nya filer.

DST-exporttestet: från “art” till maskinkod

Nu går vi från vektor (underlag) till maskinfil (DST).

Jeff genererar stygn för formerna och exporterar som .DST. Teknisk verklighet: DST är ett äldre industriformat. Det “förstår” inte objekt som cirklar eller kurvor – bara X/Y-förflyttningar mellan stygn. I videon kopplas detta till pantografens upplösning och att många system arbetar i steg om 0,1 mm.

Om programmet räknar en punkt på 10,05 mm men exporten måste hamna på 10,0 eller 10,1 mm uppstår en avrundning som kan ge en liten, men mätbar, förskjutning.

Varför små koordinatförskjutningar kan spela roll

0,1 mm i sig är litet. Men i broderi staplas felkällor:

• Avrundning i export: +0,1 mm
• Maskinens dynamik/vibration: +0,1 mm
• Töjning i material: +0,5 mm
• Inspänning som drar snett: +1,0 mm

Då kan en smal satinkant eller en tight kontur hamna synligt fel mot fyllningen.

Förberedelse: “Clean Lab”-protokoll

Innan du jämför programvaror måste du minimera variabler så att du faktiskt mäter mjukvarans beteende och inte ditt arbetsmaterial.

• Vektorhygien: Kontrollera att SVG:n är ren (inga korsande linjer, inga dubletter).
• Skalstandard: Sätt designhöjden till exakt 10 mm i alla program (som i testet).
• Konsekvens i stygn: Använd samma stygnparametrar i alla program (samma satintyp, samma densitet, samma underlag) så långt det går.
• Filhygien: Skapa en ny mapp och namnge filer tydligt (t.ex. TEXTCOMPARE_WILCOM.DST, TEXTCOMPARE_CHROMA.DST).
• Mätverktyg: Säkerställ att du vet var “Measure/Ruler” finns i respektive program.
• Viktigt vid återimport: När du återimporterar, se till att du tittar på råa stygn (inte en konverterad objektversion), annars jämför du inte samma data.

Sanningens ögonblick: importera tillbaka DST och kontrollera

Det här är steget som skiljer ett proffsflöde från “jag tror det blev rätt”. Jeff importerar tillbaka de exporterade DST-filerna och lägger dem ovanpå originalet för att se var nålnedslagen faktiskt hamnar.

Steg 5 — Pulse: overlay-test (File > Merge)

Gör så här: Jeff använder File > Merge för att lägga in DST ovanpå originalet. Han låser bakgrundslagret så att det inte råkar flyttas. Resultat: Nålnedslagen i DST ligger exakt på originalets positioner i visningen. Slutsats i testet: Pulse behåller koordinatintegritet i det här arbetsflödet (“what you see is what you get”).

Steg 6 — Chroma: overlay + mätning (Merge + ruler)

Gör så här: Jeff merge:ar DST i Chroma och ser till att filen inte “Convert to Outlines”, så att den kommer in som ett stygnobjekt och inte tolkas om. Resultat: Det syns en förskjutning mellan objektet och återimporterade stygn. Mätning: Med linjalverktyget mäter han cirka 0,1 mm. Tolkning: I testet verkar Chroma justera nålnedslag till en pantograf-/gridlogik vid export.

Steg 7 — Wilcom: återimport + mätning (Import Embroidery + measure)

Gör så här: DST importeras tillbaka i Wilcom. Jeff byter färg på stygnobjektet (till svart) för att få tydlig kontrast mot originalet. Resultat: Förskjutning syns vid overlay. Mätning: Avvikelsen ligger mellan 0,12 mm och 0,18 mm i hans mätningar. Praktisk konsekvens: Det du ser i objekt-/renderläget är inte alltid exakt där maskinen kommer att “droppa” nålen efter export. Om du jagar en mikrogap i en kontur måste du kontrollera den återimporterade maskinfilen.

Varför Pulse DG16 “vann” noggrannhetstestet

I det här kontrollerade testet beter sig Pulse DG16 som ett transparent fönster: det som passerar igenom (SVG/objekt) kommer ut på andra sidan (DST) utan att nålnedslagen flyttas vid återimport-overlay.

Varför är det kommersiellt viktigt? Förutsägbarhet. Om du digitaliserar för en high-end tajima broderimaskin och jobbar med volymer vill du inte gissa om en liten glipa är ditt fel eller ett exportbeteende. Ju mer du kan lita på att overlay stämmer, desto snabbare kan du fatta beslut om kompensation, densitet och satinkanter.

Pantografupplösning, grid och varför punkter “flyttar sig”

Jeff pekar på en rotorsak: grid/upplösning. I Pulse kan han ställa bakgrundsgrid till 0,1 mm, vilket matchar den upplösning han kopplar till pantografens steg. Han visar hur nålpunkter hamnar på gridkorsningarna.

Andra program kan i praktiken arbeta med andra interna upplösningar eller standardgridar (designgrid snarare än maskingrid), och vid export till DST kan koordinater behöva anpassas till DST-formatets steg.

“Sweet spot” för dig som är ny

Fastna inte i 0,1 mm-förskjutningar innan du har kontroll på det fysiska. En liten mjukvaruavvikelse blir osynlig om materialet rör sig flera millimeter för att stabilisering eller inspänning inte är konsekvent.

Snabb guide: stabilisering för att inte sabotera ditt mjukvarutest

1. Är materialet stretchigt (trikå, jersey, funktionsmaterial)?
   • Ja: Använd cut-away (t.ex. 2,5–3,0 oz). Fäst gärna med temporär spray så att tyg och stabilisering jobbar som en enhet.
   • Nej: Gå vidare.
2. Är materialet tunt/instabilt (rayon, silke, tunn bomull)?
   • Ja: Cut-away eller no-show mesh/polymesh. Undvik tear-away om stygnen riskerar att dra i materialet.
   • Nej: Gå vidare.
3. Är materialet stabilt (denim, canvas, twill)?
   • Ja: Tear-away kan fungera (ofta bättre med två lager). Det här är ett bra material för att sy fysiska jämförelser.

Checklista: kör testet konsekvent

• En källa: Använd exakt samma SVG i alla program.
• Lås parametrar: Samma satintyp/densitet/underlag i alla program så långt möjligt.
• Exportdisciplin: Exportera som DST för jämförelsen.
• Verifiera alltid: Importera tillbaka DST och gör overlay innan du drar slutsatser.
• Mät rätt sak: Mät nålnedslagspunkter (stygnpunkter), inte bara konturlinjer.

Felsökningstabell: Symptom -> Lösning

Praktiska slutsatser i verkstaden (och när verktyg faktiskt gör skillnad)

Testet visar att programvara kan introducera små avvikelser. Men i vardagen är det ofta människan och materialet som står för de stora variationerna.

Om du jagar 0,1 mm i exporten samtidigt som du drar en tjock hoodie snett i en standardram, då är det sannolikt inspänningen som förstör inpassningen mer än mjukvaran. Ojämn spänning kan också ge ramavtryck och skapa deformation som syns i konturer.

När är det dags att uppgradera arbetsflödet?

1. Trigger: Du lägger lång tid på att få designen perfekt, men outline registrerar ändå inte mot fyllningen på plagget.
2. Diagnos: Kontrollera inspänningen: studsar tyget (“flagging”)? Har du sträckt materialet för att få ner inneringen?
3. Lösning nivå 1: Bättre stabilisering (cut-away) + temporär spray för att låsa materialet.
4. Lösning nivå 2: magnetisk broderiram för att minska variation och undvika att du “tvingar” materialet i form.

För mindre verksamheter

Om du kör en mindre setup och vill minska tiden för inspänning kan kompatibla magnetramar vara en tydlig workflow-vinst. För Brother-användare kan magnetiska broderiramar för Brother vara relevant om du vill få mer konsekvent placering och mindre handkraft vid inspänning.

För kommersiell produktion

I volymmiljöer med t.ex. ricoma broderimaskiner är effektivitet och repeterbarhet avgörande.

• Flaskhalsen: Manuell inspänning tar ofta 45–90 sekunder per plagg och varierar mellan operatörer.
• Åtgärd: En inspänningsstation för broderi i kombination med standardiserade ramar gör placeringen mer konsekvent mellan skift och personal.

Varning: magnetsäkerhet. Industriella magnetramar använder starka neodymmagneter. De kan nypa huden hårt.
* Håll dem på avstånd från pacemakers, kort och känslig elektronik.
* Låt inte ramdelarna “smälla” ihop okontrollerat – för ihop dem kontrollerat och använd eventuella lossflikar.

Resultat: vad du gör härnäst

Jeffs genomgång ger fyra tydliga datapunkter i just detta test:

1. Pulse DG16: Bäst koordinatfidelitet vid återimport-overlay.
2. Chroma: Användbart, men visar ~0,1 mm förskjutning vid återimport.
3. Wilcom: Visar ~0,12–0,18 mm förskjutning och lade till extra vektornoder vid import.
4. Melco DesignShop: Klarade inte den specifika SVG-importen i testet.

Handlingsplan:

1. Testa din egen setup: Kör samma typ av test med en enkel SVG och mät din egen felmarginal.
2. Lita på verkligheten: Skärm är teori – sömnad är facit. Sy gärna test på både stabilt (denim) och instabilt (jersey) material.
3. Säkra variabeln: Innan du skyller på exporten, säkra materialet: rätt stabilisering och konsekvent inspänning. När du vill minska mänskliga variationer kan en magnetisk broderiram vara ett av de mest effektiva workflow-stegen.